unpocoloco.blogg.se

Tog typ fjärde flyget på tre veckor. Lämnade Bohol och anlände till ön Palawan en timme senare. Efter ett stopp i Puerto Princesa på två dagar i Deep Forest Garden Resort med en svalkande pool och tillhörande bar i mitten av resorten så styrdes minivanen norrut mot El Nido. Tur att man har en surfplatta. Den föranledde att de sju timmarna med benutrymme för dvargar, no offense, blev en lätt match för psyket tack vare två filmer och en tupplur.

 

Det har sina fördelar att komma fram när mörkret intagit destinationen för efter en snabb kväll i byn blev vi uppriktigt förvånade och mer än positivt överraskade när vi vaknar dagen efter intill ett stort, mäktigt berg och går en minut till stranden. Så vackert...

Fram tills nu hade Filippinerna varit sjukt kul men inga magiska öar eller stränder hade visat sig. En tur med island hopping och snorkling (kameran slutade fungera i början på turen, SO SICK) och en annan dag i en hyrd kanot punkterade den uppfattningen. Men det var inte bara omgivningen som gjorde mig häpen för när kassan började sina och det var dags att bege sig till närmaste maskin för sedelpåfyllning blev svaret allt annat än positivt:

 

-Excuse me, do you know where the closest ATM is?

-No ATM here, you go back to Puerto Princesa.

-Are you sure? I mean, that's like 6-7 hours with car from here. It's on the other side of the island.

-I know, no problem, you go six hours.

 

Tur att Sameers VISA-kort fungerade (till skillnad mot mitt) då det möjliggjorde byte av hotell vilket bidrog till att vi kunde avnjuta paradiset utan att behöva hasta iväg alltför brådskande. Resterande måltider konsumerades på restauranger där man kunde svepa både öl, drinkar och kort. Synd på en extremt god schwarma dock. Filippinerna är inte Thailand, helt enkelt.