unpocoloco.blogg.se

2013-12-23

 

Efter alla stora stader var det dags for lite lantliv. Jag hade tur som hamnade pa Punta del Diablo, ett riktigt soft stalle langst med kusten i Uruguay. Dar firades julafton i ett mycket trevligt sallskap. Jag forsokte mig pa att sta pa den dar bradan som man tydligen kan glida pa vetten med men utan storre framgang. Allvarligt, jag tycker att jag har talang for mycket men nar det kommer till surfing lagger jag mig platt, bildligt och bokstavligt. Att bradan foljer med vagen och misshandlar en gor ju inte det lattare men skam den som ger sig. Jag tror att jag behover storre vagor. Eller inte. 

 

Pa julafton var det BBQ-party sa jag kopte lite smaskiga korvar och lat chilenarna agera Master Chef. Lite fyrverkerier, mycket softande, god mat, trevligt sallskap. Vad mer kan man onska nar man kommer som ny till ett stalle. Efter nagra dagar var det dags att dra vidare men innan hann man cykla runt en hel del. Cyklar ar ju nagot som jag kan, ni som kanner mig...

 

Nar min bestallda taxi inte kom forsokte jag hitta till busstationen utan storre framgang. Val frammehade bussen gatt och jag la mig och sov, tydligen, for tre poliser vackte mig och fragde pa nagot obegripligt sprak vad jag gjorde dar, troligtvis spanska. Jag bad dem skjutsa mig tillbaka till stallet dar jag hade bott och vad vantade dar..?

Mitt VISA-kort och leg som det schweiziska paret sa snallt taget om hand. Ibland spelar odet en rakt i handerna. Skona som dom var slangde dom mig i poolen nar jag holl pa dacka eftersom de visste vilken stress det var for mig.

 

Ett nytt forsok till busstationen, hoppade pa bussen och steg av i slutstationen, Montevideo, dar jag skulle ta baten tillbaka till Buenos Aires. Det enda problemet var bara att jag inte hade hamnat i Montevideo utan nagon annan stad. What the fuck! Positive thinking is the shit. Jag hittade en buss som tog mig till Videostan och sen bat till Buenos Aires. Tillbaka i Buenos Aires och dar hande det grejer kan jag lova...