Slutet - Pistola, Dinero, No Entiendo
Allt som har en början har ett slut. Eller?
De sista dagarna. Det kändes inte ett dugg skönt att åka hem. Hemma bra men borta bäst. Ordentligt. Det gick så långt att jag började tycka synd om mig själv med flera dagar kvar av resan. Hemma i Sverige blev bemötandet av ännu grövre kaliber bortsett från hjärtliga kramar från blodsband. Vänner var av en uppfattning, milsvidd i från den empati och patos som jag inbillade mig skulle väckas med tanke på min nära stundande framtid. Dessa tankar hade sett dagens ljus i och med mina självömkande, avslutande dagar i Sydamerika. Verkligheten inte bara knackade på utan formligen sparkade in dörren och stegade in, utan att ta av skorna.
Cuzco. En stad i Peru som de flesta utgår i från i sin jakt på Machu Picchu. Cuzco betyder navel ("världens mittpunkt") och var den forna huvudstaden i hela Inkariket.
Jag hade med hjälp av en whiskeyflaska och en herrelös hund inte vidare svårt att slå ihjäl några timmar i väntan på tåget som skulle ta mig till en liten by innan underverket behagade ta emot. När flaskan klingade glätt och korken hade blivit överflödig frågade jag snuten i det stora tältet, placerat strategiskt i hörnet på torget, om han ville lyssna på svensk hip hop. Det ville han. Och tur var väl det för där i tältet fick jag en regnjacka med luva som skyddade kameran och resten utav Mick från att regna upp i rök.
Machu Picchu var tungt!
Två avslutande dagar i Rio och ett brasse med kniv i parken som ville ha pengar men inte riktigt kunde få fram sitt budskap till det tilltänkta rånoffret. Varje gång han visade kniven eller sa: "Pistola" svarade jag "bueno/muy bueno" och varje gång han gnuggade tummen mot pekfingret och sa: "Dinero" fick han det här svaret: "No entiendo" ( betyder "jag förstår inte" ). Man kunde nästan se hur frustationen, likt gåshud, klonade sig och etsade sig fast på hans hud. Mycket svår att avlägsna.
Tur att hotelserna stannade vid ord.
Nu är den här resan slut. Jag har haft otroligt roligt. Det har varit spännande och som vanligt när man är ute och reser så blir inte allting som man har tänkt sig, det är en del av charmen. Dessa, så kallade motgångar, har som främsta syfte att göra destinationen mer emotsedd.
Livet är ett stort jävla äventyr och jag är mitt i.
Yo!
Vår gata
Sebbe skulle köpt alla om de skulle ha rätt storlek
Cuzco by night!
