Pnaglao Pang Pang
Efter att ha träffat upp Sameer och festat i Manila några dagar
med Greg, en local, som förklarade att västerländska turister
benämns "Americano" så var det dags att röra sig mot öar snarlika
till en gängse uppfattning om hur paradiset ser ut (ehh?). Hela
den filippinska kulturen är genomsyrad av influenser från USA. I
vart och vartannat gatuhörn pågår basketmatcher från gryning
till, ja, gryning. Tjugofyrasju. Men för att få se någon dunka
får du agera åskådare ett bra tag, för är det något som
filippinerna saknar förutom en fet plånbok så är det längd.
Shiiit, jag är typ en jätte här och jag är 181 cm lång. Linus, åk
hit! Faktum är att hälften av landets 90 miljoner invånare
överlever på mindre än 2 USD/dag. Inte så konstigt att landet
svämmar över av "gated communitys" förutom alla monsunflodvågor
och tyfoner. Länge leve skatten!!!
Efter en flygtur till Cebu där en skywalk (en gångtur på en 1
meter bred plattform, hundratrettiometer upp i luften runt en
skyskrapa) transformerade mina handflator till kondenserande
tentakler så var det dags att ta båten till Panglao, Bohol. Där
träffade vi pappas kompis, Michael Forsberg, som har bedrivit
hotellverksamhet där de senaste 8-9 åren. Jag brukar inte vara
kräsen när det kommer till boende eller mat på mina resor men
födan i Filippinerna är under all kritik. Det enda som jag kan
tänka mig påminner om det här är den torra kamelen som jag
tvingade i mig i södra Tunisien. Man får be om de ända två
kryddorna de använder: salt och peppar. Så jävla skönt att
Forsberg tog oss till topprestaurang efter topprestaurang. Så
tack, Kirunabon Martin, men framforallt tack Forsberg for en
otroligt trevlig vecka på Alona Beach Studios/Apartment i
Panglao. Rekommenderas starkt!!!
En annan rolig grej på Bohol var när vi tog moppen till Chocolate
Hills. Det kändes som man hade ätit en tillfredställande mängd
lustiga svampar när man tog sig runt bland dessa närmare 1000
kullar vars uppkomst geologer saknar förklaring till.
Roliga anekdoter förutom de som Forsberg berättade for oss är när
man flyger med Cebu Pacific och de mitt i flygturen börjar med
deras "Fun Games". Exempel är en "tung twister" som "Sydney low-
fare, Cindy Lopez". Inte så svårt men fråga filippinerna. Alla
tre som försökte sa exakt samma sak hela tiden. LOL. Eller när vi
var på ett gym och en amerikanska kom in lite full och började
gymma varpå gymägaren närmar sig oss och säger med uppspärrade
ögon (så vertikalt vidgade som en Sydostasiat kan få dem): I
think she is from USA, that's why she is so cooool. Eller som
fyllot i Manila som kommer till mig och Sameer och säger: I love
USA. Vi säger att vi är från Sverige och inte från USA varpå han
replikerar: Yeah, I really love USA.
I rest my case.
