unpocoloco.blogg.se

2013-12-30

 

De säger att tiden går snabbt när man har kul, att den flyger förbi. Det gjorde den för mig i alla fall. Bokstavligen. Okej, jag tar det från början...

 

Jag kom tillbaka till Buenos Aires den 27:e december med buss och båt runt klockan 18:00 efter ett par vilodagar i världens första land att helt legalisera den läkande men förslappande örten cannabis. Väl i BA mötte jag upp en skolkompis vän som bor i Buenos Aires. Det var kul att träffa några lokalbor som kände till staden men som pratade utmärkt engelska. Jag skulle flyga till Santiago 06:30 nästkommande morgon för att därifran ta mig till Valparaiso (största fyrverkierna i Sydamerika) för att fira nyår. Valet stod alltså mellan att komma hem till dem i Buenos Aires och gå och lägga mig och sova inom ett par timmar alternativt att ta mig en liten svängom på stan för att sedan bege mig direkt till flygplatsen. Ni som känner mig forstår att det inte ens var något val.

 

Det blev en blöt kväll och natt. Väldigt blöt. När min taxi till slut anlände till flygplatsen visade det sig att det var fel flygplats trots att jag hade visat upp min biljett innan. RAPIDO RAPIDO till den andra flygplatsen som var belägen cirka 40 minuter därifran. Det är vanligt att taxin i Sydamerika inte har någon växel eller mycket lite växel och jag hade inte tid att jiddra så han fick 100 USD. På flygplatsen blev jag dirigerad till tre olika platser så när jag väl kom till rätt incheckningsdisk var det 50 minunter kvar tills flyget skulle gå. Incheckningen stängde 1 timme innan. Utan undantag.

 

Jag betalade 135 USD och bokade om min biljett till den 30:e december, alltså två dagar senare. Jag skulle ta en taxi till ett ställe med swimmingpool eftersom jag tyckte att jag var värd det men jag hade inga kontanter så jag hoppade ut och sprang till bankomaten 30 meter därifran. Väskan lämnade jag såklart i taxin med alla mina värdesaker, naiv som jag är. Det var ju trots allt ett ombud som hade ansvar for taxiköerna på flygplatsen. Efter att ha tagit ut pengar gick jag tillbaka till min taxi och somnade tills vi anlände till hotellet. Efter att ha betalat skulle jag ta ut min väska men nu uppstod ett litet problem. Det fanns ingen väska där...

 

Efter att suckande, på gränsen till uppgiven, förstått att taxichauffören frågade om jag ville stanna pa hotellet eller åka tillbaka till flygplatsen var svaret lika enkelt som det var att gå ut och festa dagen innan. Han ringde febrilt i sin mobil och framme på flygplatsen stod chefen for taxikön med väskan och bad om ursäkt men eftersom allt fanns kvar blev jag glad ändå. En till vända till hotellet där en swimmingpool, ett biljardbord, ett gäng trevliga, sota tjejer och en halvt galen chilenare väntade så fortsatte festen med nattklubbar, after-hours, after-after-hours. I dagarna två. 

 

När mitt flyg skulle gå den 30:e december klockan 09:25 på morgonen var jag åtminstone i god tid och dessutom på rätt flygplats. Med tunga och trötta steg lunkade jag mot toaletten. Det måste ha varit en otroligt skön toalett för när jag vaknade till liv var klockan 10:50...

 

Positive thinking is my thing men ibland kan det fan vara svårt att hitta ljusglimtarna i mörkret. När jag kom till ombokningsdisken sa tjejen:

-Michael, right? Weren´t you supposed to fly this morning? 

-Please, no questions. Do you have another flight today?

 

Efter 135 USD igen så fick jag en biljett 7 timmar senare och denna gång tog jag inga risker utan stannade kvar på flygplatsen. Ohwiiii, jag skulle komma till Santiago och fira nyår i Valparaiso trots allt. Troligtvis.